-Alexsandra 17, mamma till Liam.

Värsta dagen i mitt liv..

Denna dag blev en dag olik dom andra. Började med att jag vaknade upp, kollade runt på telefonen samt spelade lite mobilspel, vilket jag helt plötsligt känner att höger hand blir bortdomnad, kan röra den men den är väldigt klumpig och konstig, som att jag inte riktigt kan styra den..

Tänkte att den bara helt enkelt håller på att somna och går upp ur sängen för att ta en morgondusch och vakna till ordentligt, väl inne på toaletten så börjar det domna upp mot armen, halva ansiktet, ner mot magen, när jag tillslut känner att benet smått också börjar somna känner jag att duschen får uteslutas! Eftersom halva min kropp helt enkelt domnat bort så gick jag och nästan släpade höger benet fram och var helt klumpig på höger sida, får en större panik, dels för att magen också domnar och jag blir väldigt orolig för bebis och sen att faktiskt halva min kropp är domnad och klumpig. I ren panik ringer jag Daniel som är på jobbet, gråter och slödrar fram (då min tunga också somnat..) vad som är fel, han säger att jag 1, ska ringa förlossningen, 2 ringa 1177, 3 akuten. Eftersom jag anser att 1177 är lättast så väljer jag det, men tänker att jag ska äta något ifall det är det som är felet, brer dom jobbigaste mackorna i mitt liv & lyckas hälla upp juice, får i mig det. Men allt blir bara värre, börjar må riktigt illa och sen börjar en huvudvärk plötsligt komma runt hörnet.. Uppfattar inte vad jag ska göra, "ser sludrigt" och förösker komma på HUR man ringer ett nummer, då jag skulle ringa 1177, men det går inte, varken förstår hur jag ska göra, vilket ger mig massa panik och gråter. Jag och Daniel har säkerligen 20-30 samtal till & från varandra och han säger tydligt vad jag ska göra varje gång men jag uppfattar det inte, och han förstår inte vad jag säger, nu efteråt säger han att det var som om jag tagit något eller druckit, för jag var verkligen heelt borta, väldigt suddigt för mig. 

Hur som helst så efter en timmes försök så lyckas jag komma fram till 1177, men kommer inte ihåg, samt blandar ihop siffror till mitt nummer, mammas nummer, mitt personnummer, var jag bor, säger fel och blandar ihop allt. KAN verkligen inte förklara med ord hur detta kändes eller var. Men tillslut stod en ambulans här utanför och två ambulansmän kom in, tog massa prover innan jag fick följa med in till sjukhuset i ambulansen, eftersom jag är gravid så fick jag komma till förlossningen, resan med ambulans var hemsk, mådde illa och föröskte komma ihåg min mammas nummer, sa det om och om igen i mitt huvud men tror det var mitt eget nummer jag satt och upprepade i huvudet, jättekonstigt, men så var det, sen guppade det och att man åkte baklänges gjorde nog inte saken bättre, fick dropp och den nålen gjorde så himla ont att sätta in.. Somsagt resan var hemsk..

När jag väl var inne i stan på sjukhuset, togs massa provet, dom kände och klämde, och fick CTG på bebisen, fick då höra hjärtljuden på lillen vilken gjorde att massa stenar ramla från hjärtat då jag var mest orolig för att något var fel på den fronten. Alla var så underbart snälla och jag var helt borta i huvudet så var nog ganska kortfattad i mina meningar. Allt jag ville var att Daniel skulle komma, och lättnaden att se honom i dörren gjorde att ännu flera stenar lättades, han stackarn hade nog även panik och var helt chockad och förstod nog inte, (för jag hade ju inte kunnat förklarat speciellt mycket eller bra..). När han väl varit där ett tag lyckades jag iallafall börja slappna av och då började illamåendet sakta släppa och det var "bara" den massiva huvudvärken kvar, fick alvedon och det värsta släppte, tack och lov! När en läkare hade kollat en sista gång på mig och droppet hade runnit klart fick jag äntligen åka hem, klockan 7 ungefär och jag var så himla lättad! Läkaren sa att det var ett väldigt kraftigt migränanfall antagligen, och händer det något mer ska jag höra av mig, men just nu mår jag ganska bra, lite huvudvärk men ska ta en alvedon till nu så blir det nog bättre!

Jättesvårt att förklara och berätta såhär då allt är vädligt slödrigt för mig och sen även om jag mindes skulle jag nog inte kunna förklara heller.. Men vill ändå på något sätt skriva som att folk i min omgivning inte blir helt undrande, så detta var en väldigt odetaljerad och konstig rörig beskrivning, men bättre än såhär kan jag nog inte få till det. 

Åkte iallafall till willys och köpte hem massa gott som vi nu sitter och trycker i oss + att Daniel bjöd på arom innan vi åkte hem från stan, han tyckte jag var värd det, gullehan, världens bästa, och såååå gott det var!! Världens finaste folk jag har i mitt liv alltså! ♥

Rörigt men iallafall något. Godnatt säger jag!

28 augusti 2015 23:06 | -Jag. |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas