-Alexsandra 17, mamma till Liam.

Ångesten kryper sig på - ta med Liam.

En hel dag i stan känns i benen just nu men det är skönt att ha största delen av julklapparna klara, bara några få tillägg och så kvar! Vi har hängt framför tv sen vi kom hem och kikat på film och nu har jag och L förflyttat oss till sängen men Daniel blev kvar i soffan, han älskar att sova i soffan men sen Liam kom har det inte blivit en lika stor favorit från min sida, vet inte riktigt varför. 

Från en sak till en annan, att har med Liam på saker som till exempel idag en dag på Gränby är något av det bästa jag vet, men jag kan inte låta bli att känna ångesten krypa sig in i min kropp.. Det bara en känsla, som att det är fel, vet inte varför det hade ju varit en sak om han grät, eller på ett eller annat sätt visade att han tyckte att det var jobbigt, men det är det han inte gör han hänger med och gnäller när han vill ha mat eller uppmärksamhet. Alltså komma upp i famnen och känna att man verkligen är där för en stund. Kan verkligen inte förstå varför jag känner så med det är ju mitt barn, mitt allt här på jorden och det känns som att han borde bli stressad av att det är så mycket "ståhej" men nee eller han visar iallafall inga tecken på det. Det är nog bara jag som är otroligt nojig och måste förstå att han helt enkelt klarar av att hänga med nu. Det var ju många andra som gick med sina bebisar så varför skulle inte jag, vi kan ju inte isolera oss i hemmet tills han är 1 år heller. 

Vi hade ju bestämt att inte dra ut Liam på en massa hans första levnadsveckor och det sa även BVC att det var bäst om vi stannade i hem-miljö första tiden så han slapp utsättas för onödiga bakterier, men man ska ju göra vad som känns bäst för en själv och det kändes bäst för oss! Nu är han ju 3 månader och klarar nog lite bättre känns det som så dags att släppa ångestkänslorna!

Nej nu måste jag sova, godnatt!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas