-Alexsandra 17, mamma till Liam.

Hur kände min bästa vän inför/om min graviditet?

Jag har ju som jag sagt tidigare i princip bara en vän "kvar" som jag pratar & umgås med, så tänkte att jag frågar henne lite frågor om hur hon reagerade osv när jag berättade att jag var gravid. Hade först tänkt att fråga Daniel lite små frågor men han ligger och sover.. Sliten sen gårdagen antar jag så att det får bli någon annan gång! Men nu så fick Josefin hoppa till undsättning istället och det vart minst lika bra tycker jag! Ni hittar Josefin´s blogg HÄR 

 

Vad var ärligt det första som kom upp i huvudet när jag berättade att jag var gravid?

-Hahah jag trodde du drev. Sen så läste jag smset typ 500 gånger och sen ringde jag dig för att fråga men la på för visste ej vad jag skulle säga. (Hehe ja jag var så feg att jag smsade)

Hur kände du inför det hela, att din bästa vän skulle får barn?

-Jag blev ju chockad, det blev jag. Sen så blev det liksom tomt i huvudet och jag förstod typ inte situationen riktigt. Så jag reagerade väl på så sätt jag hade gjort om det var jag som hade blivit gravid vid 16. Orolig blev jag också för din skull, för det är ju inte lätt att ha barn speciellt när man går i skolan och inte har jobb osv, sen så skrev jag väl nå jävligt dumt till dig. Svar fick jag också och när du svarade så typ knäppte det till i hjärnan och jag insåg vad jag nyss hade skrivit och att det var jävligt dumt, jag är ju liksom din bästa vän jag ska finnas där för dig och stötta dig i allt, inte säga emot utan hjälpa dig hela tiden. Så som sagt när jag fick svaret så slog allt om, jag va ju fortfarande chockad med jag kunde ju absolut inte svika dig och jag ville vara där för dig varje dag som gick vare sig det var jobbigt eller inte.

Hur var det under min graviditet, hur kände du inför att umgås med mig och att jag inte riktigt kunde delta i allt som vi gjort tidigare?

-Jag var glad för din skull och tyckte synd om dig då när the morningsickness va som värst. Som sagt ville ju alltid finnas där för dig även fast du gärna gjorde allt på egen hand, men tror jag upprepade rätt ofta att jag fanns där för dig vad det än gällde och tror det va viktigt att jag sa det trots att du som sagt gjorde det mesta på egen hand. Jag älskade att umgås med dig och ingenting ändrades efter att du blev gravid, de va inte så att jag skämdes eller så för att va med dig absolut inte. Att du inte kunde delta i allt va väl lite tråkigt, ville ju ha med min partner in crime liksom, det har ju alltid varit dig jag har gått all in med liksom. Men jag förstod ju självklart varför du inte ville delta osv också eftersom det blir en annan grej för dig och jag hade full förståelse för det. Jag ville ju dock ha med dig på allt, så jag tjatade hela tiden på allting att du skulle följa med och gjorde så mycket jag kunde för att du skulle känna dig delaktig.

Hur känns det nu, när bebis är här allt?

-Jättebra, älskar min lilla gudson jättemycket och likaså med dig. Har aldrig sett dig gladare än vad du är nu och det gör mig så jäkla glad! Jag tror även att våran vänskap har blivit mycket starkare och att vi har kommit mycket närmare varandra under denna tid.. Finns ju ingen jag kan dela med mig av till så mycket som jag kan till dig, du är liksom min andra halva numera. Ska även klämma in att hon tänker bli världens bästa gudmor och prioritera pluttis före det mesta!

Jag fick även en retur fråga av Josefin som lyder;

Varför just jag som gudmor, och vad tyckte Daniel när du gav mig som förslag?

-Tror att första tanken på dig var för att vi om jag inte minns helt fel skämtat någon gång när vi skojat om att någon varit gravid att "pax gudmor", det var där tanken kom och anledningen till att jag tog upp det för Daniel. Sen att du även, när du smält allt, om jag inte minns fel där också att du sa pax gudmor, antagligen på skoj, men jag sa ju då att vi redan haft den bollen i luften lite.. Men sedan vet jag att du har ställt upp för många och är en sådan fin människa som kommer vara en som skämmer bort min lilla plutt rejält vilket gör att det kändes bra. Jag har ju en bild på hur en gudförälder ska vara då mina har varit helt underbara och skämt bort mig med mestadels upplevelser men också mycket saker & ting, och för mig lever du verkligen upp till dom "kraven"! Och som jag sa, Daniel och jag hade redan bollen lite i luften, jag nämnde väl dig och han hade nog inte så mycket att protestera om. Du var helt enkelt en bra person för jobbet, min bästa vän och Daniels kusin, så på den fronten kändes det nog bra för båda antar jag, så han tyckte nog att det var bra då han iallafall inte invänt någon gång vilket han borde gjort för när det handlar om han lilla son så ska allt vara så bra och perfekt som möjligt!

Kika på le gudmoris/komama´s blogg HÄR

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas