-Alexsandra 17, mamma till Liam.

Vill utomlands!

Gårdagen startade i soffmys, som blivit en rutin för mig och Liam, när Daniel sovit av sig lördagens festligheter och vakna runt 12, gick vi upp till L´s gammelfarmor & farfar, fikade och så innan det blev hemgång. Väl hemma duschade jag & Daniel, chillade runt i en nystädad lägenhet rena och fräscha, skönt när det ser en aning skapligt ut här hemma tycker jag! Mot kvällningen tvingade jag med Daniel till våla för inköp av thaimat, var mycket gott och mät blev man! Avslutade gos söndagen med solsidan och inte långt därefter sängen. Natten var tung och svaret fick jag på morgonen, jag var helt tung i huvudet och har ont lite överallt känns det som, febrig kände jag mig också, men tog två alvedon och nu känns det en aning bättre. Kom precis in från en promienix och nu ska vi äta något både han & jag, ikväll väntas iallafall koffenoff middag och tror även något besök står på schemat!

Förövrigt är jag SÅÅÅHÄR sugen på en utomlandsresa!

Smile Baby.

Älskar dessa små flin & skratt som L ibland gör, skrattar gör han mest då han håller på och vakna och är halv vaken, men ett litet leende kan man få då&då. Vet att det är "ofrivilligt" än sålänge men tycker det är så himla gulligt! Har faktiskt lyckats fånga två leenden på bild, här har ni en av dom som togs när han inte var många dagar alls. Mammas fina lilla kille! 💗

Lovely lördag - som startar i massa bajs.

Igår var det pizza idag blev det köttfärssås & spagetti, hehe. Mannen drog ut på lite partey då han kompis har spelning, roligt! Vilket är lika med jag och Liam är ensamma, gör mig ingenting, tycker det är jättegosigt även om myskvällar när allihopa är svåra att slå. Inledde iallafall denna kväll med att L drog en riktigt bajs, som följdes av ännu en ordentligt sats medans jag bytte, haha som tur var så var jag snabb med papperet och det kom inte i hela badrummet utan "bara" på handuken på skötbordet samt min hand, lite mycket info kanske? ;) .. Även om det är jobbigt just när det händer blir jag sällan irriterad i sådana lägen (tillskillnad från pappan, som hatar "stökiga/kladdiga" lägen) tycker det är mest "tokigt", jag är sämst på att hitta ord på mina känslor, men ni förstår nog! Nu ska jag iallafall fortsätta min goskväll med min sköna lilla böna samt är bordet dukat med lite gottigheter, får se om det blir så ska det låta eller film? Ha en gosig lördagskväll, puss.

Ersättning vilken är bäst??

Vi har ju börjat smått med ersättning, och då menar jag verkligen smått, en gång om dagen och det minsta måtten som går. Jag tycker det känns bäst att börja i lugn takt så jag och Liam ställer om oss och det inte blir för tvärt. Just nu är det sempers vi har, hade ju ingen koll alls när vi skulle köpa den så jag läste lite på förpackningarna, fanns bara två på vårat ICA, Sempers & NAN, och tyckte Sempers verkade bra. Nu har jag dock läst mer & mer både där folk skriver egna uppfattningar och sen på lite mer "proffs"sidor och känner att jag fått LITE mer koll iallafall. Har även fått lite kommentarer med tips osv här på bloggen och det är verkligen guld värt, dom tipsen är alltid välkomna! För detta med ersättning, vilken som är bäst, vilken som är snällast mot magen och så är ju svårt, sen är det ju alltid indivduellt, men vi ska ta det lugnt och prova oss fram helt enkelt i lugn takt och hitta det bästa för oss. Men ni med erfarenhet får mer än gärna lämna tips! 

Pizzanight.

Här är det fredag känsla på hög nivå, myskläderna är på, pizza står dukat på bordet & idol på tv! Och såklart massa familjegos, himla mys en perfekt fredagskväll enligt mig!

4 Snygga från Nelly.

Snart är det jul & sen nyår, och då brukar iallafall jag (och troligen många andra)vilja ha lite finare kläder och dom senaste åren har det blivit att jag fastnat för svarta klänningar. Det känns som en svart enkel klänning alltid funkar, vardag som fest! Så jag har börjat kika in på NELLY(<--länk) ibland för att se om jag hittar någon favorit som jag faller för och här nedan ser ni 4 fina, ingen som jag riktigt fastnat för men som jag tycker är riktigt snygga, nummer 4 är min favoo just nu, men har ju ett tag till att kika innan jag "måste" klicka hem någon. Alla ligger under 300kr, jag brukar alltid klicka i "lägsta till högsta pris" och jag är en sån som inte orkar kolla speciellt länge och då hinner jag bara se dom billigare, sparsamt tycker jag!

Nummer 1 - HÄR ~ Nummer 2 - HÄR

 

Nummer 3 - HÄR ~ Nummer 4 - HÄR (Min favoo)

Enformigt och tråkigt.

Känns som mina blogginlägg blir väldigt enformiga, trodde att det skulle "hända mer" efter graviditeten, och ja det gör det ju men bara enformiga saker oftast, och jag kan ju inte sitta och skriva att jag ammar, gosar med bebis, går promenader och sånt, vilket jag gör, det tar upp min tid. Hinner väl med lite hemmapyssel också, ibland åker vi på till familj & släkt och hälsar på men ja somsagt det är lite enformigt, hehe. 

Igår gjorde vi dock någonting "ovanligt", vi packade in oss i bilen och åkte till heby, och åkte lite i rondeller sen åkte vi hem, haha nerå (torr humor, jo jag vet), vi skrev på faderskapsbekräftelse, vi åkte alltså till heby för att pappa skulle bli pappa på papper. Så efter en månad så är han äntligen pappa, på ett papper jag själv tycker det var lite flummigt kanske, men är det så man ska göra så är det så! Handla & tanka på hemvägen och sen blev det vanligt hemmahäng för oss, det ända som var utöver det vanliga var väl att Josefin kom över en stund. Idag har jag & L bara hängt i soffan, ska ut på promenad sen tänkte jag, somsagt det vanliga. 

 

Han förändrade allt..

Kärleken för detta lilla liv är helt otrolig! Jag förstod inte hur mycket kärlek som faktiskt min gravidmage & kropp kunde ge mig, men det här är helt otroligt! Detta lilla liv som utvecklats i mig i 9 månader, han är verkligen mitt allt, ingenting betyder så mycket som han gör, inget & ingen kommer någonsin komma upp i denna nivå av kärlek. Jag skulle kunna ge upp allt för dig, för att du ska få det bästa här i livet. Jag älskar dig mitt fina barn, mer än allt, mest av allt, jag älskar dig mest av allt i hela universum och långt där över, min kärlek för dig är obeskrivligt stor, mammas lilla älskling ❤️

BVC - gått upp växt massor.

Har nu vart på vårt tredje BVC besök och denna gång var en barnläkare med som kände och kollade så allt såg bra ut på L, vilket det gjorde! Sen var det den vanliga väga & mäta, och han hade nu gått från 55,5 cm till 57 cm, hvudomfånget var 38 cm sist & nu låg det på 38,5 cm och hans vikt har gått från 4200g till 4625g, han har alltså gått upp 425g sen sist!! Han växer verkligen massor, men barnmorskan sa att dom oftast får en ordentligt tillväxtperiod någon vecka såhär runt 1 månad, vilket jag märkt på hur mycket han vill äta. 

I allmänt mår han bra, jag som är nojig bara och undrar hur bra han tar ersättningen, han har ju bara fått två gånger, han får mot kvällningen. Jag läser ju så mycket, söker alltid upp massor på google om allt jag ska göra & prova eller om jag har något symtom eller så, så att jag nu läst att många bebisar blir hårda i magen av ersättningen vi har köpt, märket alltså, så nu känns det som han ska bli det, men nej inte har han blivit det men jag har ju såklart gått runt och nojat ändå, i onödan.. Men sen har vi ju bara testat 2 gånger somsagt, får ju se hur det blir om vi ökar intaget, men har bestämt att det ska gå riktigt långsamt så han hinner med och vänjer sig. Men hittills så har det funkat bra, han tar flaskan, accepterar innehållet och är nöjd i övrigt!

Mammas lilla charmis med alla dessa grimaser ♥

MIN! Förlossningsberättelse.

Sorry att det har dröjt, men nu när Liam är 4 veckor så kommer förlossningsberättelsen..

Jag skriver ur MIN vinkel och sen vad andra känner om detta med förlossning det är en helt annan sak, detta är min förlossningsberättelse, och hur jag upplevde den. Hoppas ingen blir skrämd, och finns det en sån risk, läs inte, för jag tänker inte förfina något det gjorde skitont och det var det värsta jag vart med om, men på samma gång -det bästa jag vart med om!

Ja kära nån vart börjar man i denna historia..

Jag sov ju så himla dåligt natten till måndagen, så på morgonen gjorde jag som jag alltid gjort dom senaste veckorna, -efter att Daniel åkt till jobbet, åt jag frukost kollade på tv och somnade om, runt 10, vaknade upp starx efter 12, och tänkte att jag skulle sova lite till, drog upp täcket och skulle lägga det mellan mina lår så det blir sådär kallt ni vet. Och jag känner en blöt fläck, och verkligen flygger upp, känner mellan benen och ja blött var det, tänker ju sälvklart att det är vattnet som har gått, men får också upp tanken att jag kanske kissat på mig, hört att det kan vara rätt vanligt under graviditeten även om det inte har hänt mig. Så halvspringer till toan och sätter mig och det rinner, men det är inte kiss, det kommer ju liksom utan att jag kan kontrollera det. Blir alldeles, glad, spänd, rädd & snurrig, är det verkligen dags?! Tänker -ska jag ringa dk nu eller ska jag gå klart på toan, men det finns ju liksom inget riktigt klart känner jag så jag ringer, och får ett "skojar du?" i luren men det gjorde jag ju verkligen inte, så Daniel åker hem och jag ringer till förlossningen, där dom säger att jag ska ta de lugnt hemma och duscha, äta osv så ska vi höras om någon timme(då var klockan 13 cirka), vilket jag kände var konstigt då jag hört att man ska komma in direkt om vattnet går, fast hade ju dock inga värkar, men gör som hon säger, äter gröt, duschar, tar det lungt.. Ringer tillbaka vid 15 och en annan svarar och säger att, -men du ska komma in på kontroll på en gång! Hon förstod inte varför jag hade blivit tillsagd att vänta hemma, men ja, jag och Daniel tog oss in till stan, till förlossningen och då var klockan 16 ungefär. 

Jag blir kontrollerad, temp, blodtryck osv, det konstateras att det var mitt vatten, (nähä..) och sen får en JÄTTEbinda, jag har ju inga värkar alls men jag ska ändå få ett rum men först får vi gå och äta för att jag skulle ladda upp ordenligt inför the big moment.

Nervositeten börar trappas upp lite men jag är nog otroligt lugn ändå!

När vi ätit får vi ett rum på förlossningen vid 19, kollar ctg och sånt och eftersom jag inte har några värkar så bestäms det att jag ska få en dos som gör att värkarna kommer igång, får första dosen vid 20 och det går igång hyfsat och det är inte likt något jag känt förut, gör en aning ont & kommer lite då&då men ingenting mot vad som ske skulle.. Vilar lite och bara väntar, är bara öppen 1,5-2cm hittills.. Men sen efter klockan 22 någon gång får jag andra dosen, och vid 00 då sätter det fart på riktigt, och det gör så himla ont och dom kommer tätare och tätare och jag börjar känna att -Jag vill verkligen inte detta. Gråter hos Daniel och känner att jag inte kommer klara detta, för jag vet att det kommer bli värre.. Mellan 00 & 03 så får jag massa olika lindringar såsom, värmekuddar, tens-plattor, jag duschar, men det hjälper knappt.. Får testa lustgas men hade nog inte tekniken inne riktigt än så det hjälper inte speciellt i början heller, men sen går det lite bättre och det var skönt, för sen när det gör så ont att vi bestämmer att jag ska få ryggbedövning då behövde jag verkligen lustgasen.. 

Jag hade sagt att ryggbedövning är det sista jag ska ta, undviker det helst så långt det är möjligt, men vid denna tidpunkt kände jag att jag gjorde vad som helst för att få slut på smärtan, någorlunda iallafall..

När dom sätter ryggbedövningen så andas jag lite extra i min lustgas och tur var nog det då Daniel berättade hur stor nål det var och jag klarar inte av just sånna "opperationsscener" eller vad man ska säga och jag vet att detta var en sådan, men läkaren som satte den var iallafall väldigt duktig! Klockan är nu ca 04.00..

Nu släpper det en aning och jag kan faktiskt slappna av och sova vilket var hur skönt som helst, men eftersom värkarna avtar lite i "täthet" så får jag värkstimulerande-dropp så att det ska komma igång, och den höjs en aning eftersom. Klockan halv 6 vaknar jag och fan vilket tryck neråt jag känner, det var så sjukt! Dom kollar i mig och jag gråter och andas lustgas och jag förstår verkligen inte att jag går igenom detta, förstår verkligen inte hur jag ska klara detta, smärtan jag känner finns inte i denna värld, det är det ändå jag kan känna utrycker det hela rätt, kan inte sätta en beskrivning som kommer närmare än så om hur det faktiskt var.. 

Men efter detta går det ganska fort men det kändes nog verkligen inte så där och då kan jag lova. 

Dom "håller på" med mig och jag känner bara hur trycker ökar och ökar, och jag blir så irriterad, kändes som att ingen förstod och dom bara skulle hålla på med massa förberedelser och sånt, för mig kändes det som en plåga.. Samtidigt så kände jag bara, finns det ingenting som kan få mig slippa detta? Kan jag inte bara få gå hem. Men såklart var inte det ett alternativ.. Klockan är nu 7 och nu ska det börjas krystas och jag svär, här kan jag inte beskriva smärtan, förlåt om jag skrämmer upp folk men den var så hemsk, så mäktig och så konstig, obeskrivbart på alla sätt. Barnmorskan säger att -NU ser man massa lockar! Jag fick även när huvudet var så passa långt ute att jag kunde känna, känna på huvudet och alla lockar, och det var så himla häftigt, jag blev så glad och jag ville bara se det och resten av honom, fick väl någon slags "power" typ.. Krysningarna fortsätter och när huvudet var ute vid mitten så att säga(så att det inte längre åkte in), så åh gud, ja jag vet inte vad jag ska säga, det var nog det värsta, den smärtan är den jag kommer ihåg tydligast. Men sen efter det gick det ganska fort, och helt plötsligt var -han var ute! Så mäktigt, och vet ni all denna smärta jag upplevde den var inte där, den försvann, jag försvann bort med min son. Så sjukt att all denna smärta man kände bara flög bort. Visserligen ska moderkakan ut, men det var ingenting, kändes knappt. 

Helt plötsligt bara fanns han här hos oss, min son, min lilla Liam, klockan 07.29 och jag och Daniel var föräldrar. Och kärleken som uppstår är så enorm! Och allt var värt det, varenda sekund av smärta, allt jag gått igenom, var pågrund av det finaste man kan få här i livet, ett barn, mitt barn! En pojke på 3920g & 53cm, ord kan inte beskriva lyckan. 

Det kanske är hemskt att jag skriver, jag kanske skrämmer upp någon, men det är sanning, smärtan är så sjuk, den är så mäktig, men jag skulle lätt göra det igen. Förlossningen är verkligen det häftigaste jag varit med om, det kan jag lova. Man känner smärta det gör man, sjuk smärta, smärta bortom denna värld, men så fort bebis är uppe på bröstet då finns den inte! -

Detta med förlossning är väldigt individuellt, så somsagt är detta MIN förlossning och hur jag upplevde den. Enligt mig så kan man inte prata med någon annan och beskriva den, inte ens med någon annan som genomgått en förlossning, det är alltid unikt, för så som jag hört andra berätta om deras förlossningar det var verkligen inte så jag upplevde eller kände.

Förlossningen var det värsta men också helt klart det bästa & häftigaste jag vart med om!! 

 

 

Innan förlossningen, har inte speciellt ont där då det inte riktigt satt igång än. & Efter förlossningen, lyckan var så enorm, min fina lilla kille ♥

 

 

Daniel & Liam, världens bästa mina pojkar ♥ & Grattisbrickan har nog aldrig ätit så goda mackor!!

MIN! förlossningsberättelse.

Sorry att det har dröjt, men nu när Liam är 4 veckor så kommer förlossningsberättelsen..

Jag skriver ur MIN vinkel och sen vad andra känner om detta med förlossning det är en helt annan sak, detta är min förlossningsberättelse, och hur jag upplevde den. Hoppas ingen blir skrämd, och finns det en sån risk, läs inte, för jag tänker inte förfina något det gjorde skitont och det var det värsta jag vart med om, men på samma gång -det bästa jag vart med om!

Ja kära nån vart börjar man i denna historia..

Jag sov ju så himla dåligt natten till måndagen, så på morgonen gjorde jag som jag alltid gjort dom senaste veckorna, -efter att Daniel åkt till jobbet, åt jag frukost kollade på tv och somnade om, runt 10, vaknade upp starx efter 12, och tänkte att jag skulle sova lite till, drog upp täcket och skulle lägga det mellan mina lår så det blir sådär kallt ni vet. Och jag känner en blöt fläck, och verkligen flygger upp, känner mellan benen och ja blött var det, tänker ju sälvklart att det är vattnet som har gått, men får också upp tanken att jag kanske kissat på mig, hört att det kan vara rätt vanligt under graviditeten även om det inte har hänt mig. Så halvspringer till toan och sätter mig och det rinner, men det är inte kiss, det kommer ju liksom utan att jag kan kontrollera det. Blir alldeles, glad, spänd, rädd & snurrig, är det verkligen dags?! Tänker -ska jag ringa dk nu eller ska jag gå klart på toan, men det finns ju liksom inget riktigt klart känner jag så jag ringer, och får ett "skojar du?" i luren men det gjorde jag ju verkligen inte, så Daniel åker hem och jag ringer till förlossningen, där dom säger att jag ska ta de lugnt hemma och duscha, äta osv så ska vi höras om någon timme(då var klockan 13 cirka), vilket jag kände var konstigt då jag hört att man ska komma in direkt om vattnet går, fast hade ju dock inga värkar, men gör som hon säger, äter gröt, duschar, tar det lungt.. Ringer tillbaka vid 15 och en annan svarar och säger att, -men du ska komma in på kontroll på en gång! Hon förstod inte varför jag hade blivit tillsagd att vänta hemma, men ja, jag och Daniel tog oss in till stan, till förlossningen och då var klockan 16 ungefär. 

Jag blir kontrollerad, temp, blodtryck osv, det konstateras att det var mitt vatten, (nähä..) och sen får en JÄTTEbinda, jag har ju inga värkar alls men jag ska ändå få ett rum men först får vi gå och äta för att jag skulle ladda upp ordenligt inför the big moment.

Nervositeten börar trappas upp lite men jag är nog otroligt lugn ändå!

När vi ätit får vi ett rum på förlossningen vid 19, kollar ctg och sånt och eftersom jag inte har några värkar så bestäms det att jag ska få en dos som gör att värkarna kommer igång, får första dosen vid 20 och det går igång hyfsat och det är inte likt något jag känt förut, gör en aning ont & kommer lite då&då men ingenting mot vad som ske skulle.. Vilar lite och bara väntar, är bara öppen 1,5-2cm hittills.. Men sen efter klockan 22 någon gång får jag andra dosen, och vid 00 då sätter det fart på riktigt, och det gör så himla ont och dom kommer tätare och tätare och jag börjar känna att -Jag vill verkligen inte detta. Gråter hos Daniel och känner att jag inte kommer klara detta, för jag vet att det kommer bli värre.. Mellan 00 & 03 så får jag massa olika lindringar såsom, värmekuddar, tens-plattor, jag duschar, men det hjälper knappt.. Får testa lustgas men hade nog inte tekniken inne riktigt än så det hjälper inte speciellt i början heller, men sen går det lite bättre och det var skönt, för sen när det gör så ont att vi bestämmer att jag ska få ryggbedövning då behövde jag verkligen lustgasen.. 

Jag hade sagt att ryggbedövning är det sista jag ska ta, undviker det helst så långt det är möjligt, men vid denna tidpunkt kände jag att jag gjorde vad som helst för att få slut på smärtan, någorlunda iallafall..

När dom sätter ryggbedövningen så andas jag lite extra i min lustgas och tur var nog det då Daniel berättade hur stor nål det var och jag klarar inte av just sånna "opperationsscener" eller vad man ska säga och jag vet att detta var en sådan, men läkaren som satte den var iallafall väldigt duktig! Klockan är nu ca 04.00..

Nu släpper det en aning och jag kan faktiskt slappna av och sova vilket var hur skönt som helst, men eftersom värkarna avtar lite i "täthet" så får jag värkstimulerande-dropp så att det ska komma igång, och den höjs en aning eftersom. Klockan halv 6 vaknar jag och fan vilket tryck neråt jag känner, det var så sjukt! Dom kollar i mig och jag gråter och andas lustgas och jag förstår verkligen inte att jag går igenom detta, förstår verkligen inte hur jag ska klara detta, smärtan jag känner finns inte i denna värld, det är det ändå jag kan känna utrycker det hela rätt, kan inte sätta en beskrivning som kommer närmare än så om hur det faktiskt var.. 

Men efter detta går det ganska fort men det kändes nog verkligen inte så där och då kan jag lova. 

Dom "håller på" med mig och jag känner bara hur trycker ökar och ökar, och jag blir så irriterad, kändes som att ingen förstod och dom bara skulle hålla på med massa förberedelser och sånt, för mig kändes det som en plåga.. Samtidigt så kände jag bara, finns det ingenting som kan få mig slippa detta? Kan jag inte bara få gå hem. Men såklart var inte det ett alternativ.. Klockan är nu 7 och nu ska det börjas krystas och jag svär, här kan jag inte beskriva smärtan, förlåt om jag skrämmer upp folk men den var så hemsk, så mäktig och så konstig, obeskrivbart på alla sätt. Barnmorskan säger att -NU ser man massa lockar! Jag fick även när huvudet var så passa långt ute att jag kunde känna, känna på huvudet och alla lockar, och det var så himla häftigt, jag blev så glad och jag ville bara se det och resten av honom, fick väl någon slags "power" typ.. Krysningarna fortsätter och när huvudet var ute vid mitten så att säga(så att det inte längre åkte in), så åh gud, ja jag vet inte vad jag ska säga, det var nog det värsta, den smärtan är den jag kommer ihåg tydligast. Men sen efter det gick det ganska fort, och helt plötsligt var -han var ute! Så mäktigt, och vet ni all denna smärta jag upplevde den var inte där, den försvann, jag försvann bort med min son. Så sjukt att all denna smärta man kände bara flög bort. Visserligen ska moderkakan ut, men det var ingenting, kändes knappt. 

Helt plötsligt bara fanns han här hos oss, min son, min lilla Liam, klockan 07.29 och jag och Daniel var föräldrar. Och kärleken som uppstår är så enorm! Och allt var värt det, varenda sekund av smärta, allt jag gått igenom, var pågrund av det finaste man kan få här i livet, ett barn, mitt barn! En pojke på 3920g & 53cm, ord kan inte beskriva lyckan. 

Det kanske är hemskt att jag skriver, jag kanske skrämmer upp någon, men det är sanning, smärtan är så sjuk, den är så mäktig, men jag skulle lätt göra det igen. Förlossningen är verkligen det häftigaste jag varit med om, det kan jag lova. Man känner smärta det gör man, sjuk smärta, smärta bortom denna värld, men så fort bebis är uppe på bröstet då finns den inte! -

Detta med förlossning är väldigt individuellt, så somsagt är detta MIN förlossning och hur jag upplevde den. Enligt mig så kan man inte prata med någon annan och beskriva den, inte ens med någon annan som genomgått en förlossning, det är alltid unikt, för så som jag hört andra berätta om deras förlossningar det var verkligen inte så jag upplevde eller kände.

Förlossningen var det värsta men också helt klart det bästa & häftigaste jag vart med om!! 

Innan förlossningen, har inte speciellt ont där då det inte riktigt satt igång än. & Efter förlossningen, lyckan var så enorm, min fina lilla kille ♥

Daniel & Liam, världens bästa mina pojkar ♥ & Grattisbrickan har nog aldrig ätit så goda mackor!!

Nytt till bebis Liam.

Lindex - Strl 62.

HM - Strl 56.

Lindex - Strl 62.

HM - Strl 62.

HM - Strl 80.

Kan ju passa på att visa lite av det vi fick med hem från stan till L, allt är ju så sött, snyggt eller coolt (eller allt på en gång)så man kan liksom inte riktigt låta bli att plocka på sig lite. Är oftast ganska snål när det kommer till inköp av kläder och dylikt min pengar går mest till livsmedel och sådana nödvändigheter men att lägga pengar på Liam är något jag gärna gör hellre än på mig själv. Sen har jag aldrig haft ett direkt intresse för kläder och sånt heller, men när kläder till en gosig liten bebis skulle börja inhandlas blev det en aning roligare det är ju inte riktigt samma sak som att köpa till en sälv.. Såå att jag får ut nöjet av att köpa saker till honom och han blir en glad bebis med kläder att ha på sig, ser jag lite som winwin, hehe.

Höst & vinter.

Har nog inte ritkigt fattat det riktigt men det är verkligen höst ute, var ute idag, och näst intill varje träd har gula/orangea löv, och sen är det en helt annan doft och luft ute, men inget negativt, det är rätt gosigt ändå. Något som jag tycker är ännu gosigare är att det är vinter snart, brukar gilla vinter fram tills min födelsedag (5/1) är över, sen kan det gärna bli vår, hehe, om man ändå kunde bli moder natur!

Igår när Daniel kom hem ställde jag mig i köket och gjorde köttfärssås, enligt mig var det väldigt gott, och nog dög det åt mannen också skulle jag tro. Efter middagen traskade jag och lilleman ut i mörkret med vagnen i riktning mot Josefin, lånade skrivare och skrev ut lite viktiga papper, men han även med lite snack & te. Natten var väldigt jobbig för mig, vet inte riktigt vad som är med mig, men dålig sömn på senaste sätter väl sina spår, men har försökt ta igen det idag mellan 10-halv 11 då lilleman och jag gosade i soffan och vi slumra till lite! Har nu vart ute på lite promenad, och lill killen sover så skönt i vagnen och jag ska passa på att bäda sängen och lite sånna småsaker. 

Mammas allt ♥

3 inköp till mamma älexs.

När vi var i stan i fredags nämnde jag ju att det blev en hel del inköp till lille L, men det blev 3 saker som jag även köpte till mig själv, 2 tröjor från rean och en foundation.

Är ju kanske inte höst tröjor, men dom kan garanterat vänta till nästa sommar då jag verkligen gillade dom, och 30 kronor lägger jag lätt på dessa.

Sen så har jag vart utan foundation huur länge som helst och använder det väl inte så flitigt heller, men lite "finare" tillfällen har jag saknat det, men vill heller inte lägga massa pengar på det just nu, så jag testar HM´s egna, dom har ju uppgraderat sig och den verkar helt ok vad jag hört så, jag körde på den!