-Alexsandra 17, mamma till Liam.

Kategori: -Jag.

Ångesten över att inte ha några muskler kvar..

Jag har alltid varit hyfsat stark och haft en ganska tränad kropp även då jag inte tränat speciellt mycket, men nu efter en graviditet är det raka motsatsen tyvärr. Har varit rätt säker på att jag har haft helt ok mycket styrka kvar i kroppen men fick det motbevisat igår. Innan jag skulle hoppa in i duschen gjorde jag några få övningar och jisses vad jag är svag och orkar lite, musklerna finns verkligen inte, idag har jag till och med lite träningsvärk!! Blev så ledsen och fick lite ångest faktiskt, även fast jag inte alls känt tidigare att jag borde ha det pga träning.. Har gått ner alla mina kilos ca 15 kilon + 5 till totalt 20 kilo faktiskt, antagligen pga amning så vikten ser jag ej som ett problem men som sagt styrkan i kroppen samt den lilla deg på magen som uppstår i vissa lägen är inget jag tycker om..

Har ju dock ändå tänkt börja träna just för att stärka magmusklerna + övriga muskler såklart & få bort lite deg från magen. Tänkte ta mig ut på lite kortare springturer som jag sakta men säkert trappar upp sen göra några få övningar likt dom igår och även där trappa upp det hela, har ju fått lite tips från en sjukgymnast på hur jag ska börja med allt.

. Sen har jag och Daniel planerat att käka lte bättre, mer fullkorn och mer nyttigare alternativ speciellt kvällstid då det oftast är den tiden på dygnet vi blir sugna och då lätt fikar eller käkar något annat onyttigt, mycket för att Daniel är hemma nu och vardagarna och helgerna flyter ihop. Denna gång vill dock båda hålla detta och låta det onyttiga stanna på fredag/lördagar. Ingen jättestress över mat vill jag känna, lagom är bäst och ibland får man unna sig!

Så nu ska vi se om styrkan vill återfinna sig i min kropp efter lite bättre mat och lätt träning! 

Är dock galet nöjd över min återhämtning, tänk att jag varit SÅ STOR och nu blivit "som vanligt" igen, dock saknas ju musklerna ;) men kroppen är som jag sagt tidigare otrolig!

 

Håret bara rasar av skallen på mig..

Jag kan inte förstå hur mycket hår som bara rasar ner, det är massvis överallt, i Liams säng, i våran säng, handfatet på toan, i vagnen, golvet ja ÖVERALLT. Jag har dock inte märkt att mitt hår blivit nå tunnare men kan ju vara för att jag har så tjockt hår, men det är inte kul att ha ett hem fullt med hår kan jag säga.. När jag var hos frisören sist så frågade hon snäll om jag tappat mycket hår och jag sa glatt nej men antar att hon säkert såg att jag tappat en hel del, lite pinsamt kanske.. 

Idag blev även Daniel en aning irriterad då Liams gå-stol har fått lida genom att en hel del hår lindats runt hjulet och det numer går riktigt trögt och det mer blir att Liam släpar sig fram i den.. Förhoppningsvis kanske vi får bort det eller kan hitta något ställe med separata hjul, vore ju tråkigt om vi skulle "behöva" köpa en ny enbart för det..

Anledningen av mitt håravfall är väl för att jag ammar så det kommer väl också fortsätta tills jag slutar amma, men usch vad jag är less på detta hårande. Har ni mamas något tips för att få det at sluta / minska? Antagligen inte :(

Pinsamt värre.

Tänkte bjuda på lite pinsamheter. Jag är ju självklart inte perfekt som ni säkert tror (not). Kan börja med något pinsamt från fyllan, där det inte är helt ovanligt med pinsamheter, pinsamt att jag kan säga fyllan när jag var 15 år när detta hände, hehh..

Jag och Daniel hade nyligen börjat träffats, vi var väl mer än vänner men kan heller inte kalla oss tillsammans. Han ville att jag skulle följa med till en "sjö" här där vi bor där ett flertal av hans vänner skulle hänga, jag är ju fem år yngre än Daniel och helt ärligt har han nog störst del äldre vänner.. Jag hade typ 6 cider och tänkte att det ändå var bra då jag inte ville "dansa på bordet" i det sällskapet, men jag lyckades väl antagligen få i mig mer, blev bjuden på lite vin där och lite annat här och vips var jag ganska drunken.. På hemvägen cyklade jag omkull enligt Daniel 2-3 gånger vilket jag vet var en STOR lögn då jag kommer ihåg att det var fler. Fick skrapsår på haka och knä och lite blåmärken här och där. Och gissa om jag SKÄMDES dagen efter, men det är livet, jag bjuder på det helt enkelt och går vidare. Kan ju inte sitta och må dåligt över det hela livet, jag kommer nog aldrig "passa in" i Daniels vänskapskrets iallafall så det var ju ingen större förlust då jag ändå vann Daniels kärlek!

Med det säger jag godnatt och får se om flera pinsamheter dyker upp här i framtiden.

Nej hon där är det ända rätta sällskap på en fylla.

Egentid för me, myself & I.

Ingen förstår lika bra som en förälder hur otroligt skönt en dusch kan vara, ikväll har jag lyxen att vara lite barn(& pojkväns)ledig hehe, på en vanlig torsdag dessutom!! Har duschat länge, med ansiktsmask och andra produkter för ansiktet, rakat stora delar av kroppen och håret har fått sig en riktigt omgång, nu sitter jag insmord från topp till tå och bara njuter! Att duscha när man har barn är verkligen underbart för även om jag ÄLSKAR att vara mamma och inte känner att det tynger mina axlar speciellt, behöver jag egentid och en fristad och det har jag i duschen. Att stänga dörren om sig och bara känna att nu ska JAG bli servad, även om det handlar om en dusch på 5 eller 40 minuter uppskattar jag det otroligt! 

Även om det lockar enormt att sitta här och bara slappa så behöver även huset en omgång, borde gjort det innan men kände för att prioritera mig själv lite då jag ändå plockar i denna lägenhet hela tiden, barnledig eller ej.. Men ska försöka hinna få undan det värsta innan grabbarna kommer hem!

En sak till bara, ser jag ut som en mamma??? Kallar mig ju mamma ofta i vardagen i ren reflex men kollar jag på en bild av mig själv och tänker att jag faktiskt är en mamma då kan jag inte förstå det. Ser fortfarande inte mig själv som en mamma. Kommer jag någonsin börja göra det, krävs det fler barn för det, eller lär jag börja se ut som min mamma mer för att se ut som en "riktig" mamma?  Hahah, vanliga tankar i mammaÄlexs fabbiga liv, ha det bra hörni!

Är jag snål eller sparsam?

Det här med vad saker kostar nu för tiden får mig chockad ibland för att något kostar mycket och ibland för att något kostar lite (oftast för mycket, heheh). Jag personligen har svårt att förstå hur man kan lägga flera tusen på något man kanske bara behöver lägga någon hundring på fast utan det där lilla lilla märket. Ja märkesgrejer är nog inget för mig, visst har jag ägt/äger jag något/några märkessaker men tror ärligt jag fått det mesta. Hahah är jag snål eller räknas jag som sparsam? Säger inte att det är fel att köpa dyra märkessaker men JAG skulle nog tänka efter 1, 2, 10 gånger innan jag köpte något dyrt pga dess märke. REA är iallafall shoppinglivets ord för mig, jag har nog köpt det mesta i livet (klädväg) på just rea! 

Jag ser det såhär, är det bättre kvalité så kanske det är värt lite mer pengar men är det ingen större skillnad på det paret med skor än dem dyrare då är det verkligen inget snack om saken. Jag vill köpa det som är bra och funkar för mig, ett exempel - Vi har nog dom dyraste blöjorna till Liam men dom billigaste tvättlapparna. Okej SÄMST exempel men ni kanske förstår min tanke. Jag må vara snål men jag sparar nog en hel del på det. Och hata inte på mig om jag någon gång köper en dyr märkesgrej, jag kanske gör ett undantag, heheheh.

 

Virrigare än någonsin..

Ja vad kan det bero på att jag är så virrig??? Att jag ammar och hormonerna flyger inom mig, att jag behöver sova mer "ordentligt" haft några halvtäskiga nätter på senaste, eller att jag helt enkelt är mamma nu och jag ska passa in i virr-mamma-boxen? Hehe nej men seriöst nu, jag glömmer saker inom några sekunder, jag frågar om saker jag redan frågat om inte en gång utan ibland tre, FYRA gånger, jag stavar som en kratta, i mitt förra inlägg fick jag en kommentar och i vanliga fall skulle jag skylla på att jag stavar dåligt men "stil" har jag skrivit många gånger förut och vet hur det stavas och jag stavade fel alla tre gånger ordet stod? 

Hoppas det är amningen då jag någon gång kommer sluta med den och det förhoppningsvis försvinner då eller sömnen då den säkerligen också blir bättre, för jag passar inte i virr-boxen inte än. 

Här har ni mig, virrmadren....

6 favoriter.

Tänkte lista några saker jag verkligen gillar/älskar, så kika nedan om det intresserar.

1. När Liam somnar/sover i min famn - Alltså ja jag tycker det säger sig själv, hur gosigt är det inte att ha en sovande bebis i famnen och bara känna massa kärlek flöda genom kroppen, underbart!

2. Spontant - Kanske blir en aning svårare att göra spontana saker nu med barn, men tror vi kommer lyckas rätt bra ändå, då jag samtidigt inte känner att det kan vara så jobbigt att ta med Liam och sen så skäms jag inte alls för att någon av familjemedlem skulle ta hand Liam för ett någon gång sådär när det behövs.

3. Resa - Jag gjorde första resan med flygplan 2013 och har verkligen inte rest mycket i mitt liv förutom en hel del 40 timmar kryssningar till Helsingfors men älskar längtan, förberedelserna, vakna upp innan avfärd vara framme och vid resmålet och bara må och se nya saker till och med att åka hem då det oftast är skönt att komma hem. Nej längtar ENORMT till nästa resa vilket förhoppningsvis blir inom snar framtid!

4. När saker blir lyckade - Saker som man överplanerar eller saker som planeras över huvud taget kan man oftast se fram emot för mycket därför känns det så otroligt skönt att gå och lägga sig efter en lyckad dag när allt blev som man tänkt sig eller kanske till och med bättre! Otroligt skön känsla!

5. Känslan efter träning - Efter en springtur när man äntligen kommer i mål eller någon annan typ av träning och man verkligen känner i kroppen att den jobbat, åh så härligt! Länge sen den känslan befann sig i min kropp men förhoppningsvis kommer jag väl få känna den snart!

6. Sommaren äventyr - Även om förra sommaren inte blev min bästa och många tårar fälldes så älskar jag och ser så fram emot nästa sommar! Tänk bara allt roligt på sommaren, äventyr men en bunt vänner eller alla grillkvällar och denna sommar kommer bli såå mycket bättre. Gud vad jag och Liam ska bada, busa och bara upptäcka och ta för oss av allt sommaren kan erbjuda.

Oj vad vi ska upptäcka i sommar!

Något jag tycker är..

.. jättekul är dessa tester på facebook. Har aldrig trott på varken horoskop eller andra spådomar av olika slag, men jag kan ändå aldrig låta bli att läsa eller göra dom där testerna eller vad det nu när. Jag brukar aldrig dela dom men klickar på allt jag ser som intressant att "få veta".. Antar att ni inte bryr er alls om detta egentligen och det nog är ett ganska onödigt inlägg men var bara tvungen att dela med mig i min lycka att det finns test, horoskop och allt därtill, haha godnatt på er!

Att fylla 17.

Jaha, ett år klokare eller det är väl så man brukar säga? Kan inte påstå att jag är speciellt "taggad", det som glädjer mig mest är att min nästa födelsedag är min 18-årsdag. Inte så mycket av anledningen att jag får komma ut på krogen, dricka lagligt och liknande självklart är det jättekul också men känner framförallt glädje att det kommer underlätta för mig som mamma. Att bli myndig och få lite lättare att göra saker fritt även om mina föräldrar nu ser mig mer eller mindre som vuxen och jag har ansvaret att bestämma själv över saker som rör mitt liv. Men att slippa deras medgivande i form av en underskrift när jag behöver göra något för att sedan kunna göra något som rör Liam, eller något så enkelt som att skriva på papper eller kunna se Liams bankkonto ifrån mitt eget. Sen är det körkortet som ska tas vilket kommer underlätta ENORMT, med tanke på att vi bor en bit från "centrum" och om något saknas hemma eller det blir något så är det buss och det är inte det roligaste om jag bara ska fram för att köpa något så simpelt som mjölk.. Att packa ner en bebis i vagnen som kanske inte alls vill och kanske stå i vinterstorm för att köpa ett packet mjölk, kanske lite långdraget men ni fattar vinken. Ja att fylla 18 är positivt på många sätt och det ska bli så skönt att det nu är sista året som räknas ner.

2015´s.

# Gjorde du något du inte gjort tidigare?
Jag var gravid samt födde barn & blev mamma.
 
# Bästa månaden? 
Helt klart september!
 
# Höll du några av dina nyårslöften?
Har aldrig "trott" på sådantså nope.
 
# Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja låg ju inne i några dagar pga av kraftig migrän, HÄR kan ni läsa om det.
 
# Vad spenderade du mest pengar på? 
Nödvändigt och onödvändigt till våran nya familjemedlem.
 
# Hur tillbringade du julen? 
Väldigt annorlunda både med min egna släkt & Daniel´s släkt, kändes lite halvt men jag vänjer väl mig.
 
# Blev du kär i år? 
Var redan kär då jag gick in i 2015 men kan ärligt säga att för mig har det varit ett tufft år.
 
# Något du ångrar att du inte gjorde?
Ja en del. 
 
# Något du ångrar att du gjorde? 
Ja.
# Mest stolt över? 
Väldigt stolt över Liam, men också mig själv & min kropp, bar Liam i över 9 månader
och sen födde jag honom. Det var tufft, jag kände mig många gånger väldigt oförstådd & ensam
men idag är jag otroligt stolt över mig själv som klarade mig igenom det, (men det var ju självklart inte bara negativt).
 
# Vad fick dig att må bra?
Liam har fått mig att må så bra och jag har blivit såå lycklig, han gör mig starkare än
någon annan och utan honom kan jag ärligt säga att livet inte skulle ha sådan stor mening.
 
# Vad saknade du? 
Nu säger jag detta ärligt och kommer nog få massa skit för det men att kunna delta i diverse saker.
Daniel var ute rätt mycket, (alkohol inblandad) likaså mina vänner och att sitta hemma med mig på sommaren
var inte direkt något dom ville göra och jag förstår dom självklart. Men helt enkelt att kunna delta i sommarens roligheter allt från 
fester till gröna lund och karusellerna. Men det var helt värt det!
 
# Hur ska 2016 bli?
Det ska bli lyckat som bara den och jag ska vara lycklig, jag ska göra så mycket kul
tillsammans med min fina lilla familj se alla utvecklingar Liam gör och vi ska göra massa
utflykter och åka på en hel del äventyr.
Och första verkar vara en utomlandsresa runt den tidiga våren! 
 
 
Här var han inte gammal min lilla skrutt, det mesta 2015 har kretsat runt är ju faktiskt Liam så denna bild passar bra tycker jag!

Skoltankar...

Liam ligger och sover och jag har plockat undan i köket och ska väl förbereda någon middag. Men jag har fastnat i mina tankar om hur det ska bli med skolan, om lite mer än en månad är det dags att verkligen ta tag i vad för linje och vilken skola jag ska gå på. Vet att det beslutet jag gör om skolan idag inte måste påverka min framtid och vad jag kommer jobba med, det vet jag löser sig även om jag till och med skulle välja att skita i skolan helt. Men det är just att jag vill inte känna som jag gjorde i grundskolan, jag vill inte fundera på om jag kanske kan sjukanmäla mig eller om jag ska skolka någon lektion. Idag vet jag att det inte kommer hända även om det blir jobbigare än vad jag tyckte då, för nu har jag en familj att "kämpa" för och jag vill bli klar så fort som möjligt! Men jag vill känna att det är någorlunda bra och inte tycka att varje morgon är en pina..

Så jag vill helt enkelt hitta en hyfsat rolig linje och en bra skola, men hur gör man det när man i princip inte alls har något intresse. Jag skulle lätt börja jobba nu om jag själv fick välja vilket jobb, men så fungerar det ju inte, så jag vill istället hitta en linje som passar mig och en skola som är bra. Vill helt enkelt hitta rätt för mig, men vet inte alls vad jag vill.. Kan inte någon bara göra detta val åt mig..

 

Hur jag jag känner inför amningen idag.

I början tyckte ju jag amning var pain, det gjorde fruktansvärt ont och jag hade massa ångest. Jag ville inte amma inför någon, Daniel var väl mer eller mindre ända undantaget, helt enkelt kände jag väl att amningen kanske inte var något för mig. Försökte intala mig själv att jag skulle tycka det var såå mysigt om det bara slutade göra ont.. 

Kan ju börja med att säga att jag idag inte tycker det är lika jobbigt att amma inför folk, jag ammar när det behövs men jag har alltid en tetra med ersättning i skötväskan ifall att. Jag ammar inför familj & släkt utan större problem men känner jag att det blir för mycket folk runt omkring använder jag mig av något som täcker lite mest för att jag känner mig obekväm men också så Liam får vara ifred när han äter! Men däremot när någon som jag inte direkt känner, bara kanske är bekant med eller är helt okänd för mig vill jag alltid hitta ett lite eget ställe så jag sitter själv eller åtminstone bortvänd eller täcka över med kanske en sjal eller liknande eller mest troligt i sådana lägen - Ge ersättning. Och det handlar ju om mig, jag bryr mig inte alls vad alla andra tycker och jag tycker det är fruktansvärt att folk har sådana fördomar mot att amma offentligt, man måste ju ge sitt barn mat. Man kan inte hålla sig inne i flera månader för att man ammar. Tycker det är hemskt när jag hör historier om folk som näsan blir utslängda från restauranger för att dom ammar, eller folk som bett till ägaren att säga åt folk att sluta amma alltså ja helt enkelt folk som säger åt en förälder att sluta ge sitt barn mat?! Tycker det är pinsamt och bara helt fel! Barnet behöver mat, och vill man inte se sluta då titta och fokusera på ditt eget, svårare än så är det ju inte? 

 

Men nu till smärtan och ångesten.

Jag testade ju olika hjälpmedel som amningsnapp, olika krämer, pumpade ur osv, och ingenting hjälpte riktigt.. Amningsnappen funkade för mig men inte riktigt för Liam, och krämerna smeta jag på efter varje amning men fick inget riktigt resultat.. Jag ringde även massa samtal, pratade med olika barnmorskor och så men även om jag blev klokare i just amningsfrågan så blev ju inte amning direkt bättre.. Just smärtan var värre på ena sidan och tillslut när jag lyckades få L att ta amningsnappen i cirka ett dygn så mer eller mindre släppte smärtan, inte pang bom men den mildrades enormt! Och nu hade ju smärtan nästan släppt men ångesten stannade kvar och det blev inte så mysigt som jag hade trott..

Jag ammade precis som vanligt, jag menar jag fick ju stå ut med ångesten, mitt barn kan ju inte svälta liksom. Med tiden ville han bara ha mer och mer och jag kände snart att mjölken inte riktigt räckte till. På kvällarna kändes brösten helt utpumpade och lille-man vände och vred sig vid bröstet, släppte och försökte igen och blev bara helt frustrerad för att det inte riktigt kom något ordentligt.. Och det hjälpte ju inte min ångest och då kände jag mig ganska värdelös pga det istället, och jag och Daniel pratade lite smått om ersättning och vi bestämde att börja ge honom och kanske till och med övergå till ersättning. I början fick han bara någon gång i veckan när vi kände att han blev frustrerad, men nu mera får han alltid på kvällen och det händer att han får fler gånger om vi märker att det inte finns tillräckligt och han blir frustrerad. Liam blir ju 3 månader den 15 december och jag vill amma "helt" tills han blir iallafall 4 månader om det går vilket antagligen kommer gå då han går upp som han ska och växer så det knakar! Men vid fyra månader vet jag att han fått en otroligt bra start med den mjölk han fått och där får man ju även börja med gröt om det behövs. MEN tror ändå att jag vill försöka amma och stå ut med lite ångest tills 6 månader även om jag tar hjälp av lite ersättning ibland så ska amningen vara den största källan till föda för jag tror ändå att jag kommer få mer ångest om jag slutar för tvärt & för tidigt.

Jag har försökt "dölja" för andra och mig själv med hur jag känner inför amningen, har pratat lite med min moster om detta och hon har sagt lite saker och stöttat upp mig i detta. Och jag känner nu cirka 3 månader senare att det är okej att säga att man har ångest att man kanske tycker det är lite jobbigt och man är inte ensam och framförallt - Man är inte dålig för att man känner att amningen på ett eller annat sätt är problematisk. Det finns ju fantastisk hjälp av kunniga människor och det finns ju bra alternativ istället för modersmjölken och det är inte fy skam att ta hjälp av den eller helt använda sig av den. Man måste må bra själv för att på bästa sätt ta hand om sitt barn och gör amningen att man inte mår helt okej då ska man ju verkligen se till att åtgärda det på ett eller annat sätt! 

 

Ljudböcker är tummen upp - Gömda & Asyl.

Just nu har jag fastnat för ljudböcker, jag bokstavligen älskar att lyssna och bygga upp hur man själv tror folk & platser ser ut. Har alltid haft en kärlek för böcker och jag slukade massa böcker under min tid i grundskolan iallafall 7-9. Känner dock att jag inte riktigt hinner med att läsa nu för tiden eller hinner & hinner men jag har annat jag hellre prioriterar före, som att fixa i köket eller tvätta till exempel och då är det perfekt med ljudbok samtidigt!
Jag har tröttnat lite på musik & podcasts, lyssnar dock på Zara & Noel´s pod, så ljudbok är min nya grej, lyssnar när jag lagar mat, är ute och går, städar, duschar ja typ jämt då tillfälle ges..
Lyssnar just nu på Asyl som är fortsättningen till gömda, det är biografi och handlar om en svensk familj som lär fly och gömma sig för kvinnans ex då han gör diverse hemskheter och det påverkar ju dom såklart negativt och ja tänker inte gå in på det mer, men den är så himla bra skriven!
Vet inte riktigt varför jag fastnar för sådana "hemska" biografier men jag kan liksom inte sluta läsa/lyssna när jag väl hitta någon som är bra.
Denna har jag dock lyssnat på förut när jag var mindre förstår dock inte hur jag kunde tycka den var bra då eftersom jag säkert inte var mer än 10-11 år?! Förstod nog inte riktigt vad jag lyssnade på men jag är ändå glad att jag lyssnade för annars hade jag inte vetat om att den fanns och nu kan jag lyssna idag och förstå mer av vad det faktiskt handlar om, för den är som sagt riktigt bra men hemsk på samma gång!
Vet(tror) även att det finns en fortsättning på dessa som jag ska försöka hitta och läsa om den inte kanske till och med finns att lyssna på.

Bildsammanfattning av min graviditet.

Vecka 18 / Vecka 20 / Vecka 22 / Vecka 24

Vecka 26 / Vecka 29 / Vecka 30 / Vecka 32

  Vecka 34 / Vecka 36 / Vecka 37(nästan 38) / Vecka 38

  Vecka 39 / Vecka 40 / BF -1(!!) / BF + 5(!!!)

Och här kära vänner är precis innan vi åkte in till förlossningen, i vecka 42 (BF + 8)

Och denna glada, snälla & fina plutt var vad som kom ut från den magen! ♥

 

 

 Och här är någon/några veckor efter förlossningen och idag är min kropp mer eller mindre som den var innan har sagt det förut och säger det igen, kroppen är verkligen fantaisktisk!!

Här en en liten sammanfattning av min graviditet, så himla roligt och se! Och så himla sjukt att min mage varit sådär stoor!? 

Ska jag vara ärlig önskar jag att jag hade tagit fler bättre bilder än mobilbilder och åtminstonne varje vecka istället för varannan och att jag börjat tidigare än vecka 18. Men jag har ju iallafall någon sorts dokumentering och det är bättre än inget. Och här fick ni ta del av min lilla sammanfattning.

 

Så mycket kärlek visste jag inte fanns innan dig.

Tänk att resultatet av denna stora mage blev detta lilla liv! Åh vilken obeskrivligt stor kärlek den magen förde med sig. Liam har fått mig så mycket lyckligare & starkare och det känns som att jag kan göra vad som helst tack vare honom, och jag kommer framför allt göra allt för honom! Vet att jag ofta skriver om min kärlek för min lilla bebis, men det är så svårt att låta bli då han verkligen är det bästa som hänt mig, mammas lilla skatt ♥